martinalindblom

Jag längar så mycket efter höst, efter den där härligt friska kyliga luften. När man känner att nu är det dags att burra in sig i halsduken, mest för att det är mysigt, medan man kan låta händerna vara "vantfria" ett par veckor till. Då värmen av en annans hand värmer mer än alla vantar i hela världen. Jag längtar efter att dagarna ska bli kortare, då kan man sitta uppkrupen i soffan med en filt om knäna, tända levande ljus och dricka varmt te, samtidigt som man känner lukten av nybakade scones. Då det är mörkt ute fast klockan knapp slagit kväll.
Hösten gör min rastlöshet gott.

Skolan har börjat, och det var inte som jag tänkt mig. Att sätta upp förväntningar ska man vara försiktig med. Svårt när ribban satts så högt en gång. Men förhoppningsvis så blir det här bra. Jag vet ju redan att jag kommer få ut någonting bra av det. Vad jag än väljer längre fram. Det är nu man ska se det positiva, och framförallt, ge det en chans! Ikväll ska jag iväg och pröva en danskurs, får se om den passar mig eller ej. Om jag fortfarande har någon rörlighet kvar i kroppen, man tappar den fort kan jag lova. jag är lite nervös.