martinalindblom

sitter i en soffa, i en lägenhet, i en tom backe, i fjällen.
med familjen pratande och fixande omkring mig.
här är det tyst, lugnt. Jag kan inte göra så mycket mer än att vila, vilket jag ska.
hade jag inte vart här, så hade min otroliga rastlöshet tagit över, stressen.
jag är sämst på att ta det lugnt.
nu måste jag, annars kan jag bli mycket värre.
saknar johan och är pussjuk. haha. i dubbel bemärkning. :)